75 år efter Kristallnatten

Jan Lindelöf t.v. och Stefan Zablocki t.h.

Idag är det alltså den 9 november. Nätverket för ett Kristianstad  för alla hade inbjudit till  arrangemang till minne av Kristallnatten och den sk  Novemberpogromen. Ca 100-talet besökare hade kommit, så alltsammans flyttade ut i cafeterian på Muséet. Starka insatser av alla deltagande, både talare och musiker. StefanZablockis, Ruzica Stanojevic´ och Einar Criténs  berättelser om egna erfarenheter  och upplevelser från Tyskland på 30-40-talet, från ex-Jugoslavien och  som rom i Kristianstad nu, gjorde mäktigt intryck på oss närvarande.  

Bra jobbat, Jan och de övriga i nätverket!

Jag vill också  påminna om att den 9 november 1989  inträffade en händelse som betraktas som mycket viktig i  europeisk historia och med konsekvenser för internationell politik och styrkeförhållandena i världen: Östtyska myndigheter tappade kontrollen över  Berlinmuren, den  i Berlin synliga  och påtagliga gränsen  mellan öst och väst, som sedan 1961 stängt in  östberlinarna och var symbol för  motsättningen mellan de två stormaktsblocken. Murens fall fick dominoeffekt, Sovjet imploderade och de östeuropeiska staterna  återtog sin självständighet. 

Några  länkar för att läsa mer.

http://www.popularhistoria.se/artiklar/berlinmurens-historia/

http://dokumentarfilmer.se/berlinmurens-fall/

http://www.svd.se/kultur/understrecket/sovjet-insag-inte-konsekvenserna-av-murens-fall_5436605.svd

På Söderportgymnasiet  hade vi på den tiden en systerskola i DDR, vi hade utbyten  av både elever, lärare och skolledare och vi kunde följa den  spännande utvecklingen från Berlinmurens fall via återföreningen av de tyska staterna till  den utveckling som  blev. En enorm eufori, även om det redan då fanns de som höjde ett varningens finger.  I alla förändringar finns vinnare, men också förlorare. Många har blivit besvikna över uteblivna framsteg för egen del,  inte minst hos en del i forna DDR men även  i  övriga öststater. Att nazistiska grupperingar  har  fått starkt fäste i delar av  forna DDR och i Ungern är en följd bl a  av denna besvikelse och missräkning i kombination med den ekonomiska krisen. Nationalismen sprider sig och  skepsis mot andra nationaliter växer.

De, som är födda i  slutet av  80-talet och därefter, har  inget eget förhållande till  Berlinmuren, i hela deras liv har Europa legat öppet utan gränser och begränsningar, man kan ta ett jobb i Grekland, Baltikum eller Tjeckien, göra en termin på ett annat universitet och resa utan hinder, många av de forna öststaterna är medlemmar i EU. Det är inte  så länge sedan många av oss upplevde en annan verklighet:  Belinmuren  var påtaglig, länderna bakom  järnridån  och deras folk ganska okända,  propagandan stark och Östersjön ett skiljande hav.  I 20-årsåldern började jag resa i Östeuropa, fick många vänner, fick insyn i systemen på både gott och ont och i Ungern fått polisers tjänstevapen riktade mot mig, när jag tog en tupplur på en P-plats bakom ratten i mina ungerska vänners österrikiska hyrbil. Idag har jag bekanta  som vunnit på  samhällsförändringen, men också de som  känner sig svikna och övergivna-som förlorare.  

Nittiotalet blev ett decennium då FN kunde arbeta som det var tänkt med få  fall av vetorätt i Säkerhetsrådet och med konstruktivt samarbete i Generalförsamlingen.  Det var inte längre Öst och Väst utan VI. Det var då vi fick alla de stora toppmötena kring  olika  utvecklingsfrågor: miljö (Rio), barns-och kvinnors situation (New York och Peking),sociala frågor( Köpenhamn) boendefrågor(Istanbul) etc.

Den 11 september 2001 råkade jag vara i Berlin med ännu ett  elevutbyte. Terrorattentaten  i New York  kom att bli  ännu en av de viktiga händelserna  i världspolitiken, en händelse som jag kände  i ett slag  utplånade VI och skapade ett nytt ”DOM”. Det kändes så påtagligt när vi ett par dagar senare hade fem  tysta  minuter  vid Brandenburger Tor och kände att  nu var det åter ” VI” och ”DOM”  men med nya förtecken.

Skrivet av Ing-Britt Pettersson Nyholm, vice ordförande i Kristianstads FN-förening och tidigare lärare på Söderportgymnasiet. 
Se även debattartikel inför dagens arrangemang

Hur hamnade svensk militär i Afghanistan?

Wilhelm Agrell

- Det är väldigt oklart varför vi var där, och vilket slutmålet var.
Så inledde Wilhelm Agrell sitt föredrag på Stadsbiblioteket i Kristianstad den 6 november. Han berättade om sin förvåning över att det finns så väldigt lite dokumentation om den svenska militära insatsen. Det deklarerades ofta att "Sverige är inte i krig med Afghanistan", men vad gjorde vi där då? De svenska soldaterna hade, åtminstone i början, väldigt dålig utrustning. först efter 2009 fick man pansarskydd.Från början var den svenska insatsen en symbolhandling, av sympati med USA efter 11 september, menade Agrell. Från 2010 fick Sverige delta i krigsoperationer, och det är allvarligt att detta faktum mörkats i den svenska riksdagen. Kostnaden för den svenska militära insatsen beräknade han till 12-13 miljarder kr. Slutrapporten är delvis hemligstämplad, enligt Agrell som försökt få ut information.

Framtidsutsikterna för Afghanistan är dystra. Risken är stor för krig mellan olika krigsherrar. Centralregimen har redan tappat greppet. Polisen är rent kriminell, och inga insatser görs mot Afghanistans största inkomstkälla, narkotikahandeln!

"Ett krig här och nu", heter den bok som Wilhelm Agrell skrivit i ämnet. Där avslöjar han det som svenska regeringar nog inte ville att vi skulle få veta.  Nu är det så dags, när insatsen snart är avslutad. Men vi bör som medborgare ständigt hålla koll på och försöka genomskåda vad makthavarna sysslar med.

Arrangemang om Afghanistan och om Kristallnatten

Professor Wilhelm Agrell kommer till Stadsbiblioteket i Kristianstad på onsdag den 6 november kl.19.00 för att tala om Sveriges millitära engagemang i Afghanistan.

På lördag den 9 november genomför nätverket Kristianstad för alla sitt första arrangemang:
Det blir en manifestation på Regionmuseet kl. 14.30-16.00, 75 år efter Kristallnatten i Tyskland.
 Mer information finns under resp. länk. Varmt välkommen!

FN-dagen firades i Åhus

.

 

Ett 100-tal personer hade samlats i torsdags kväll för att fira FN-dagen. 

Det blev ett rikt varierat program med sång, tal och bildvisning

Sven Hahne och Ulf Åkesson-Leffler sjöng medryckande och ledde även allsång.

Magnus Tyche, kyrkoherde i Åhus församling, välkomnade till FN-högtid i Mariakyrkan med några ord om vattnets betydelse för allt liv på jorden.

 KRIKÖR, en kör från Österängs kyrka i Kristianstad, bjöd på ett fint sångprogram.

Ing-Britt Pettersson Nyholm från Kristianstads FN-förening  talade engagerat om FNs roll idag, både för freden och för fattigdomsbekämpningen.
  

 Från Zonta International kom Pia Renvert och berättade om den organisationens viktiga arbete för kvinnors ställning i världen, och dess nära samarbete med FN.

Jan Hult höll ett intressant föredrag om Lions vattenprojekt i Tanzania,

som han varit en av de ansvariga för.












Eftersom 2013 är FN:s år för samarbete kring vatten, passade det bra att Ålakademin var representerad. Claes Bergkvist talade om seminariet Vatten 13 "Vad har hänt med vattnet i Hanöbukten?"

Som avslutning svarade Rädda Barnen i Åhus för en insamling till Världens Barn. Medarrangörer var också Platsorganisation Åhus och ABF.

World Food Day

Den 16 oktober uppmärksammades World Food Day eller Världshungerdagen på Österänggymnasiet i Kristianstad och på ett antal restauranger.

FN-flaggan hissades på morgonen


 

Lyssna på ett inslag i P4 Radio Kristianstad!
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=5676635

Världens Barn laddar för femtonde gången

 

Nu samlar sig åter frivilligsverige för en av årets mest omfattande insamlingar: Världens Barn genomförs för femtonde gången i regi av Radiohjälpen tillsammans med 21 av våra stora humanitära organisationer och i samarbete med Sveriges Television och Sveriges Radio P4s samtliga 26 kanaler.

Världens Barn engagerar människor över hela vårt land både inom och utanför deltagande organisationer. Musikskolor, idrottsföreningar och många företag engagerar sig för att ge och samla in pengar. Temat för insamlingen är Hälsa, utbildning och framtid. Årets stora insamlingshelger är 5-6 och 12-13 oktober.

Insamlingen Världens Barn är unik genom sitt samarbete mellan Radiohjälpen och 21 humanitära organisationer, SVT och Sveriges Radio samt ett stort antal föreningar och sammanhang i landets 290 kommuner. Här samarbetar föreningar och organisationer, radio och tv, kyrkor och samfund, privatpersoner och företag för att skapa Sveriges största insamling och Världens Barn har genom detta breda engagemang blivit något av en folkrörelse där uppemot 45 000 frivilliga beräknas delta.

Sedan starten har närmare 1,2 miljarder kronor samlats in till långsiktig hjälp åt världens mest utsatta barn och de insamlade medlen går till att förändra villkoren för de barn som har det allra tuffast. Genom över hundra projekt får dessa barn de nödvändiga verktygen att lyfta sig ur fattigdom och orättvisor.

Ett lekfullt inslag i insamlingen är en kommunkamp som på många håll bidrar till en kraftsamling och stort engagemang. I år ska mest generösa kommun, storstad och län utses – samt årets uppstickare! Dessa utses i ett direktsänt studioprogram i SVT söndagen den 13 oktober. Den stora Världens Barn-galan: Tillsammans för Världens Barn sänds i SVT1 den 11 oktober kl 18.15-19.15 samt 20.00-21.00.

 I Kristianstadstrakten har insamlingen redan påbörjats, bland annat i Rinkaby och Vä. Flera Röda Kors-kretsar, Rädda Barnen och Lionsklubbar kommer att vara engagerade, liksom kyrkliga församlingar, KFUM Basket med flera. Kanske träffar du på någon insamlare med en orange Världens Barn-sparbössa. Tveka inte att ge en rejäl slant till ett väldigt gott ändamål. Andra insamlingstillfällen är brasafton på Furuboda, ekumenisk gudstjänst i Östermalmskyrkan, FN-dagen i Åhus kyrka och konsert med skolelever i Vånga Missionshus.

Glädjande nog ger Second Handbutikerna Lions i Åhus, Erikshjälpen och Röda Korset-Kupan, generösa bidrag genom att skänka en dagskassa vardera till Världens Barn.

Om du eller din organisation eller ditt företag vill vara med och bidra på något sätt, går det bra att kontakta Bo Olsson 0705- 363864 eller regionsamordnaren Sören Fohlström 0709 -329210. Förra året samlades in cirka 200.000 kr i Kristianstads kommun, och visst borde det  kunna bli en bra bit till i år.

Bo Olsson

Kommunsamordnare i Kristianstad

   

Formulärets överkant

Formulärets nederkant

Bondens skyltfönster håller årsmöte

Igår kom det en inbjudan till ett första årsmöte med den ekonomiska föreningen Bondens skyltfönster i Kristianstad. Det här känns verkligen som ett projekt i Omställningsrörelsens anda. Mötet hålls i Marcellos nya lagerlokal på Marcellos farm i Ugerup måndagen den 7 oktober 18.30. Samåkning från Naturums parkering 17.50. I inbjudan står att man fått inte mindre än 140 intresseanmälningar. På mötet blir det också information om planer för framtiden. Bondens skyltfönster är ett spännande projekt inom Leader Skåne, och vi önskar dem lycka till!

Många åsikter om Syriens väg till frihet

Ett 20-tal personer hade samlats i Regionmuseets hörsal på torsdagskvällen för att lyssna på Hanin Shakrah.
Det var en mycket personlig berättelse som hon delade med sig. Hanin är född i Damaskus, men uppvuxen i Sverige. 2011 besökte hon Syrien under några månader, och deltog då i demonstrationer mot regimen och mötte många oppositionella. Efter två veckor i fängelse utvisades Hanin till Sverige. Syrien behöver ingen militär intervention, menade Hanin. Det skulle bara förvärra situationen. Tyvärr hade hon svårt att se en lösning på Syrienfrågan. Det är stor risk att landet splittras.
I publiken fanns också de som inte delade Hanins sympatier för motståndsrörelsen, och det ledde till en livlig debatt även efter mötets slut. FN-föreningen ville på det här sättet belysa en mycket brännande och aktuell fråga. Den objektiva sanningen lär vi få vänta på. Men vi måste vara öppna för att lyssna på olika röster.
/Bosse

Wijkman engagerade på Bokfestivalen

Anders Wijkman omges av Jan Lindelöf, FN-föreningen, och Peter Rosengren, Agenda 21s styrgrupp

Den ekonomiska tillväxtens dilemma, var kärnan i Anders Wijkmans föredrag. Med stort engagemang beskrev han läget i världen, med en hotande klimatkatastrof. Ett drygt 100-tal personer hade kommit till lördagens första författarframträdande i Konserthuset. Det var ett allvarligt budskap vi som lyssnade fick med oss, men också några konkreta förslag till förändring.Wijkman utgick från Bankrupting Nature, boken som han skrivit tillsammans med Johan Rockström.Tidigare har han också gett ut Den stora förnekelsen.

Anders Wijkman uppehöll sig mycket vid kortsiktigheten inom politiken. Han har själv suttit i både riksdagen och EU-parlamentet, men är nu fristående debattör. Man skulle behöva ta beslut för en långsiktig hållbarhet, men är ofta rädda för att inte bli omvalda. Man borde inse att även om en omställning kostar, så blir det ännu dyrare ifall man väntar. Det krävs globala avtal, men då måste också den rika delen av världen inse att de måste bidra. När oljan och andra naturresurser blir dyrare, är det den fattiga delen av världen som drabbas värst. Det kan leda till spänningar och en ökad risk för konflikter. Här behövs en ny logik, betonade Wijkman, men det är svårt att ändra på politiken!

Anders Wijkman

Finns det då några utvägar? Anders Wijkman menade att "nerväxt" inte är möjlig. Men "slit-och-släng" filosofin måste bort. Det finns affärsföretag som tänker i andra modeller än de traditionella. Om vi hyr kapitalvaror istället för att köpa, så blir det mer lönsamt för tillverkarna att göra hållbara produkter. Då köper vi service, och det leder till fler jobb. Anders har gjort en utredning om offentlig upphandling, och på det området skulle han vilja se ett regelverk som stimulerar att hyra istället för att köpa. Staten och kommun är stora uppköpare, och skulle kunna gå före och visa vägen. Ett annat konkret förslag var en koldioxidskatt.

Anders Wijkman talade om en systemkris, men ville ändå se möjlighet till en ändring. För oss som försöker bry oss om framtidsfrågorna och den hållbara utvecklingen, gav det här föredraget en hel del inspiration. Vi siktar på en Framtidsvecka om nästan ett år, men redan nu måste vi gräsrötter börja säga ifrån. Det är dags att ställa om.
Bosse

Informationsdag på Högskolan

Idag har det varit upptakt på Högskolan i Kristianstad. Även FN-föreningen var på plats med tre informatörer, Jan, Ing-Britt och Emma. Intresset var stort bland studenterna, bland annat för de tipsfrågor som delades ut.

Anders Wijkman till Bokfestivalen

Den här veckan går den årliga Bokfestivalen av stapeln i Kristianstad. FN-föreningen har tillsammans med Agenda 21, Naturskyddsföreningen och ABF bjudit in Anders Wijkman. Han skall tala om Bankrupting Nature, en bok som han skrivit tillsammans med Johan Rockström. Där tar de upp nödvändigheten av ett radikalt förändrat ekonomiskt system. Välkommen till Konserthuset kl.11.00.

Redan nu har ett antal organisationer börjat planera för en Framtidsvecka i Kristianstad nästa år, närmare bestämt den 24-31 augusti. Läs gärna mer här om Omställningsrörelsen.

Economics of Happiness - Det går att leva annorlunda

Under ett besök i Stockholm förra veckan fick jag tillfälle att lyssna på Helena Norberg-Hodge. 1986 fick hon Right Livelihood-priset för sitt arbete med att skydda miljö och sociala värden i den indiska provinsen Ladakh – ”Lilla Tibet” – när den öppnades för omvärlden. Hon har nyligen producerat filmen The Economics of Happiness. Det var Omställningsrörelsen som tillsammans JAK Medlemsbank m.fl. anordnat ett föredrag i Immanuelskyrkan.

Helena bor sedan många år i Australien, men har varit mycket engagerad i Lilla Tibet sedan det öppnades 1975. Hon beskriver hur den västerländska utvecklingen förstört mer och mer av tibetanernas ursprungliga sätt att leva. Arbetslöshet och strid mellan folkgrupper hade tidigare varit okända fenomen. Men de hade självförtroende! Nu har de globala konsumtionsidealen också nått dessa avlägsna trakter. Därmed har också självmorden ökat bland Ladakhfolket.

Det som, enligt Helena Norberg-Hodge, behövs över hela världen är en levande lokal kultur. Vi behöver bygga relationer mellan människor och även ha mer kontakt med naturen. En helhetssyn på tillvaron  är nödvändig, och då är ekologisk ekonomi en nödvändig del, men också den svåraste. Vi har miljö-, freds- och kvinnorörelser, men nu betonade Helena att det behövs en ekonomisk rörelse. Lokala företag behöver stödjas, speciellt de som producerar mat. Krångliga regler har förstört ekonomin och livet för många bönder. Stordrift är ineffektivt! Mångfald behövs!

På vissa håll har man prövat lokal valuta, men enligt Helena är det ofta bättre att använda den nationella valutan. Permakultur har blivit en stor rörelse idag, ett steg i rätt riktning. Tillväxt i samhället mäts ofta i BNP, men det måste finnas andra sätt. Kan man mäta ett samhälles lycka? Growth National Happiness är ett försök. Här vill man stödja småskalighet och bred kompetens. Dolda talanger upptäcks, men man undviker att skapa skuldkänslor.

Det behövs också mer kontakt över generationsgränser, så Helena föreslår att 4-5 personer samlas och gör något roligt, t.ex. att sjunga! Inspirerande att lyssna och träffa folk från olika sammanhang som söker en helhetssyn på tillvaron och vill arbeta för en livsbejakande förändring av samhället.
/Bosse

Minneskväll för Jan Danielson den 17 juni 2013

Måndagen den 17 juni samlades ca 50 personer på Näsby gård för att uppmärksamma minnet av 
Jan Danielson, 10 år efter hans död.
Sotnosens café serverade smörrebröd och Simon Ahlström sjöng.

Arrangörer var Kristianstads FN-förening, ABF, Agenda 21 i Kristianstads kommun, Ekosofens verkstsd, Gröna Korset Sverige, Mina Design och Naturskyddsföreningen. 

Längre ned på sidan finns återgivet det tal som Ing-Britt höll. 

Jan Danielsons sista radioinslag.

Referatet i Kristianstadsbladet.

Peter Rosengren, Beata Svensson och Ing-Britt Pettersson Nyholm

Jan Lindelöf hälsar välkommen

Utställning om Jan Danielson

Peter Rosengren, 
Agenda 21 ledningsgrupp

Annika Blom

Márika Bernhardt

Anna-Britta Bromander

Tord Björk, Jordens Vänner

Karin Bergendal från Naturskyddsföreningen

Kära vänner!

Ing-Britt Pettersson Nyholm

·         I morse vaknade jag tidigt till en underbart solig dag med blå himmel och ulliga snälla moln. Inte de där som vi haft de senaste dagarna, stora, bolmande, blygråa, som vittnar om turbulenta och kraftfulla luftmassor som ger värk i muskler och leder. Snabbt bestämde jag mig för en cykeltur ut på fältet och frukost på min favorit-utkiksplats.  Att korsa  Stridsvagnsvägen och  komma ut på nerfartsvägen där uppe och få se ut över de frodiga, gröna ängarna, alla träden, de vajande midsommarblomstren, de lugnt betande korna med sina kalvar –vilken frihetskänsla!!!! Jag skänkte under de timmar jag var ute, många tacksamhetens tankar till Jan Danielson, som inventerade värdena på fälten och gav många boende på Näsby och många föreningsaktiva argument och råg i ryggen att ta strid mot de första detaljplanerna på att fylla fältet med bostadshus. Jan föreslog en nationalstadspark och att P6 skulle ställas om till miljövärns-regemente. Det blev en uppskattad högskola för ca 15 000 studenter och delar av fältet naturreservat och hela det gamla övningsfältet ett viktigt rekreationsområde, med en mångfald av växter, fåglar och djur, landet så nära stan.

·         Idag är det tio år sedan Jan Danielson hastigt och oväntat gick bort. Vännen Jannes liv tog slut för tidigt, han var mitt uppe i sin gärning och hade fortfarande mycket att ge och mycket han ville göra.

·         Dock är det få förunnat att under sin livstid hinna med så mycket som han gjorde, att hinna tänka stort och sammanhängande, att formulera budskapet och att så nå ut till sina medmänniskor som Jan gjorde, att kunna avsätta sådana tydliga och grundliga avtryck. Att i dessa tider med snabba informationsutbyten, grunda funderingar och stor otålighet, fortfarande tio år efter sin död finnas kvar som föredöme och inspiratör.

·         Han kunde hänföra oss, han berörde oss, men vad han också  kunde röra om! 

·         Han delade med sig av sin kunskap och klokhet och lyckades nå fram till oss, oavsett om han använde pennan eller kameran, uppträdde i radio eller TV, ledde exkursioner, stod i en full skolaula eller var inbegripen i det lilla samtalet.

·         Han lärde oss att se det lilla i det stora och det stora i det lilla.

·         Jan var en hängiven naturvärnare, en miljö-och fredskämpe, en tänkare och humanist, en entusiasmerande pedagog och också en stöttepelare och inspiratör, ett föredöme för oss andra.  Uttrycket Tänk globalt och handla lokalt förknippar jag med Jan och det har också utvecklats till ett rättesnöre för oss i den lokala FN-rörelsen.

·         Jan kunde koppla ihop de globala sammahangen med de lokala och fullt begripligt åskådliggöra sambanden.

·         Även om han fick tillgång till alltfler arenor, både nationellt och internationellt, i nationella medier och genom Gröna Korset, vars svenska avdelning han var ordförande för, så försummade han inte intresset för och omtanken om gräsrotsnivån, den lokala nivån där så många var engagerade.

·         Han tog många initiativ, kläckte idéer och formulerade argument, diskuterade och agerade, men lyssnade också på andra och var på ständig upptäcktsfärd.

·         Hans böcker är förutom allt det läsvärda och tankeväckande texterna också rena ögongodiset. Vill här också passa på att uppmärksamma och tacka, dig Annika Blom, som i så många sammanhang så fint  illustrerade Jans texter .

Under femton års tid hade jag själv i olika sammanhang förmånen att få samarbeta med Jan kring aktioner, projekt, temadagar, demonstrationer. De senaste dagarna har jag gått igenom mina minnespärmar: mycket nostalgi, fina stunder, upplyftande upplevelser, men också vemod.  

Några starka minnen:

·         I Kristianstad-Bromölla Miljögrupp som drev en kamp för våra vatten, både grundvatten, vattnet i havet och i våra vattendrag och där Jan deltog i gruppens arbetsträffar och också höll fascinerande föredrag för deltagarna bl a vid exkursion längs Dalabäcken.  Det var också 1987-88 då sälarna dog i Östersjön och pappersbrukens klorblekning var på tapeten och misstänkt som orsak.  Nu vet vi att det var ett virus, men marknaden för det klorblekta papperet vände på nio månader och Nymölla lade ner klorblekningen, som sannolikt ändå haft tillräckligt av miljöeffekter på Hanöbukten.  Kampen gav resultat!

·         På Söderport, där mina elever i HS3 på våren 1988 hade ett omfattande projekt i fem ämnen, som resulterade i en uppmärksammad utställning om Hanöbukten. Jan bistod med handledning i samband med olika exkursioner i området som vi inventerade, både längs kusten och ute på Hanö. En av de mest drivande eleverna i klassen var den numera kände filmaren Patrik Olofsson, som ibland mötte oss övriga oförskämt pigg &nyter och uppåt efter att ha varit ute i arla morgonstunden med Jan Danielson i flera timmar för att skåda och lyssna på fågel.

·         Ett annat minne från Söderport: full aula, temadag om vatten. Jan mitt i salen med storbild på en vattendroppe som träffar vattenpölen och hans filosoferande kring detta. Att lyckas  hålla 400 tonåriga elever  i tystnad och eftertanke.   Det stora i det lilla-det lilla i det stora. En bedrift!

·          I Agenda 21-gruppen för kvinnor och Agendagården i Degeberga,1996-98, där Jan coachade oss i vårt Agenda 21 Center, men ändå uttryckte sitt ogillande att gruppen var för kvinnor- gruppen var ett resultat av ett antal kvinnors irritation över en del Agenda21-mäns  överseende klappar på axeln när vi ville prata demokrati och social hållbarhet som ingående i Agenda21-begreppet. När vi började prata om lokala valutor och socialt nätverkande på lokal nivå, så sade han: jag tror ni är 10-15 år för tidigt ute. Precis vad vi var. Idag heter det social ekonomi och lokala ekonomiska lösningar förs fram som ett viktigt  komplement  till  penningekonomin, på många håll i världen men även i Sverige, både inom landsbygdsutveckling och på stadsdelnivå.

·         Jan som talare vid en av FN-dagarna i Heliga Trefaldighetskyrkan, där han med stor tyngd underströk att det värsta hotet mot miljön och mänskligheten är när det civila samhället bryts sönder, så som händer i krig.

·         Även i frågor kring krig och fred kunde Jan koppla ihop orsak och verkan och göra det förståeligt för många.  Det kan ibland vara tungt att arbeta på tvärs mot etablerade eller för-dagen-gällande-sanningar. 

·          Jans artiklar kunde av en del uppfattas som kontroversiella, samtidigt som många upplevde hans inlägg som ett oerhört stöd. Inte minst gällde det inför och under Irakkriget. Här i Kristianstad genomförde  Nätverket för fred, initierat bl a av FN-föreningen,  under våren 2003 flera  demonstrationer mot planerna på en amerikansk invasion i Irak. Den sista demonstrationen/ manifestationen före krigsutbrottet samlade bortåt 400 personer.  Jan formulerade upprop som fick stor acceptans.

·         I sin artikel i SvD från 29 januari 2003  Hållbar Säkerhet utan krig. Utrota kriget. Sätt en säkerhetsnål på rockuppslaget, slog han fast följande:

o   Krig drabbar alltid civilbefolkningen hårdast, inte minst kvinnor och barn

o   Krig skärper motsättningar och förvärrar därmed orsakerna till de missförhållanden som drev fram kriget

o   Krig slår sönder civila strukturer och förstör viktiga miljövärden, vilket försvårar möjligheterna att åter bygga upp ett fungerande samhälle

o   Krig skapar politiska följdverkningar som är omöjliga att förutse

·         Vi ser det aktuella och förfärliga förloppet i Syrien och konstaterar att Jan i sina slutsatser hade helt rätt. Över

90 000 döda, minst 4,5 miljoner på flykt, varav de flesta inte kan nås med hjälp: Det är dags att åter fästa säkerhetsnålen på rockuppslaget!!

Peter Viktorsson hade en finstämd artikel i torsdagens Bladet( 13/6) om Jan Danielson med rubriken Verklighet och magi i samma framtoning, vilken han avslutade med orden: ”Tio år är en försvinnande kort tid i den föränderliga och förunderliga naturen. Likväl måste man få stanna upp en stund och erkänna saknaden”.

På begravningsdagen uttryckte jag min mening att det bästa sättet att hedra Jan Danielsons minne var att vi skulle gå vidare, att var och en efter sin förmåga dra sitt strå till stacken, fortsätta att kämpa med Jan som inspiratör och föredöme.

Jan Danielson, vännen Janne, hann under sin livstid avsätta sina starka avtryck, budskapet blev formulerat. Inte minst här i vår trakt har många fortsatt i Jan Danielsons fotspår. Kampen är inte avslutad. FN-föreningen kommer att hålla ett ständigt verksamhetspår med hållbar utveckling.  Vi har biosfärområdet Kristianstads Vattenrike, Naturum, en aktiv naturskyddsförening, fågelklubb m fl föreningar, Kristianstad en av de kommuner som har kvar Agenda 21-tänket-och arbetet.  

FN-föreningen samverkar med andra föreningar, med skolor, med Agenda 21-kontoret, med kommunala och statliga förvaltningar och myndigheter kring hållbarhetsfrågor och omställningsfrågor. Under jubileumsåret satsar vi på en framtidsvecka kring viktiga framtids-och utvecklingsfrågor.

Janne i din himmel-så länge jag står på benen och kan och orkar, ska jag göra mitt bästa för att dra med andra för att i din anda arbeta för en fredligare värld, en mera hållbar värld, både ekologiskt och socialt. Att försöka få fler, främst unga, att tro på att det ändå finns en framtid! TACK!!!

Ing-Britt Pettersson Nyholm, ordf FN-föreningen 1994-2013, lärare Söderport 1985-2010

Kjell Nilsson tackar Ing-Britt för initiativet till kvällen