Alltsedan Kuchmas presidentperiod 1994-2004 har man haft en maktkamp mellan olika särintressen. De politiska partierna har inte formats av ideologier utan styrts av mångmiljonärer som vill skydda sina intressen. Den politiska kulturen bygger, enligt Niklas Bernsand, på uppgörelser som inte alltid är lagliga men möjliga eftersom även juridiken är beroende av politiken.
Janukovitj ville lägga under sig den totala makten, och motståndare förföljdes. När demonstrationer slogs ner kom den kända Majdanrevolutionen. Landet måste försvaras, men korruptionen fortsatte. Ekonomin var i botten och det krävdes frivilliga gåvor för att utrusta militären.
Bernsand menade att Ryssland inte vill att Ukraina ska lyckas med sitt demokratiska experiment, eftersom det kunde "smitta av sig". Inför helgens val har de gamla partierna gått starkt tillbaka, och av de nya är en del tydligt populistiska.
Niklas Bernsand poängterade att konflikten i Ukraina egentligen inte är en språkstrid. Ukrainska är statsspråket, men nästan alla ukrainare kan tala ryska, och många växlar ständigt mellan att tala ryska och ukrainska. På Krim är det dock inte så många som har ukrainska som modersmål. Det är tre regioner som har en hög andel etniska ryssar. Södra Ukraina blir mer och mer västorienterat och egentligen är det främst städerna Luhansk och Donetsk som vill dra sig mot Ryssland.
Bernsands slutsats var att Ukraina måste få göra sina egna val, men Ryssland tar inte Ukraina på allvar.
