 | |||
| Jan Lindelöf t.v. och Stefan Zablocki t.h. |
Idag är det alltså den 9 november. Nätverket för ett Kristianstad för alla hade inbjudit till arrangemang till minne av Kristallnatten och den sk Novemberpogromen. Ca 100-talet besökare hade kommit, så alltsammans flyttade ut i cafeterian på Muséet. Starka insatser av alla deltagande, både talare och musiker. StefanZablockis, Ruzica Stanojevic´ och Einar Criténs berättelser om egna erfarenheter och upplevelser från Tyskland på 30-40-talet, från ex-Jugoslavien och som rom i Kristianstad nu, gjorde mäktigt intryck på oss närvarande.
Bra jobbat, Jan och de övriga i nätverket!
Jag vill också påminna om att den 9 november 1989 inträffade en händelse som betraktas som mycket viktig i europeisk historia och med konsekvenser för internationell politik och styrkeförhållandena i världen: Östtyska myndigheter tappade kontrollen över Berlinmuren, den i Berlin synliga och påtagliga gränsen mellan öst och väst, som sedan 1961 stängt in östberlinarna och var symbol för motsättningen mellan de två stormaktsblocken. Murens fall fick dominoeffekt, Sovjet imploderade och de östeuropeiska staterna återtog sin självständighet.
Några länkar för att läsa mer.
På Söderportgymnasiet hade vi på den tiden en systerskola i DDR, vi hade utbyten av både elever, lärare och skolledare och vi kunde följa den spännande utvecklingen från Berlinmurens fall via återföreningen av de tyska staterna till den utveckling som blev. En enorm eufori, även om det redan då fanns de som höjde ett varningens finger. I alla förändringar finns vinnare, men också förlorare. Många har blivit besvikna över uteblivna framsteg för egen del, inte minst hos en del i forna DDR men även i övriga öststater. Att nazistiska grupperingar har fått starkt fäste i delar av forna DDR och i Ungern är en följd bl a av denna besvikelse och missräkning i kombination med den ekonomiska krisen. Nationalismen sprider sig och skepsis mot andra nationaliter växer.
De, som är födda i slutet av 80-talet och därefter, har inget eget förhållande till Berlinmuren, i hela deras liv har Europa legat öppet utan gränser och begränsningar, man kan ta ett jobb i Grekland, Baltikum eller Tjeckien, göra en termin på ett annat universitet och resa utan hinder, många av de forna öststaterna är medlemmar i EU. Det är inte så länge sedan många av oss upplevde en annan verklighet: Belinmuren var påtaglig, länderna bakom järnridån och deras folk ganska okända, propagandan stark och Östersjön ett skiljande hav. I 20-årsåldern började jag resa i Östeuropa, fick många vänner, fick insyn i systemen på både gott och ont och i Ungern fått polisers tjänstevapen riktade mot mig, när jag tog en tupplur på en P-plats bakom ratten i mina ungerska vänners österrikiska hyrbil. Idag har jag bekanta som vunnit på samhällsförändringen, men också de som känner sig svikna och övergivna-som förlorare.
Nittiotalet blev ett decennium då FN kunde arbeta som det var tänkt med få fall av vetorätt i Säkerhetsrådet och med konstruktivt samarbete i Generalförsamlingen. Det var inte längre Öst och Väst utan VI. Det var då vi fick alla de stora toppmötena kring olika utvecklingsfrågor: miljö (Rio), barns-och kvinnors situation (New York och Peking),sociala frågor( Köpenhamn) boendefrågor(Istanbul) etc.
Den 11 september 2001 råkade jag vara i Berlin med ännu ett elevutbyte. Terrorattentaten i New York kom att bli ännu en av de viktiga händelserna i världspolitiken, en händelse som jag kände i ett slag utplånade VI och skapade ett nytt ”DOM”. Det kändes så påtagligt när vi ett par dagar senare hade fem tysta minuter vid Brandenburger Tor och kände att nu var det åter ” VI” och ”DOM” men med nya förtecken.
Skrivet av Ing-Britt Pettersson Nyholm, vice ordförande i Kristianstads FN-förening och tidigare lärare på Söderportgymnasiet.
Se även debattartikel inför dagens arrangemang
Se även debattartikel inför dagens arrangemang
