tisdag 2 juli 2013

Economics of Happiness - Det går att leva annorlunda

Under ett besök i Stockholm förra veckan fick jag tillfälle att lyssna på Helena Norberg-Hodge. 1986 fick hon Right Livelihood-priset för sitt arbete med att skydda miljö och sociala värden i den indiska provinsen Ladakh – ”Lilla Tibet” – när den öppnades för omvärlden. Hon har nyligen producerat filmen The Economics of Happiness. Det var Omställningsrörelsen som tillsammans JAK Medlemsbank m.fl. anordnat ett föredrag i Immanuelskyrkan.

Helena bor sedan många år i Australien, men har varit mycket engagerad i Lilla Tibet sedan det öppnades 1975. Hon beskriver hur den västerländska utvecklingen förstört mer och mer av tibetanernas ursprungliga sätt att leva. Arbetslöshet och strid mellan folkgrupper hade tidigare varit okända fenomen. Men de hade självförtroende! Nu har de globala konsumtionsidealen också nått dessa avlägsna trakter. Därmed har också självmorden ökat bland Ladakhfolket.


Det som, enligt Helena Norberg-Hodge, behövs över hela världen är en levande lokal kultur. Vi behöver bygga relationer mellan människor och även ha mer kontakt med naturen. En helhetssyn på tillvaron  är nödvändig, och då är ekologisk ekonomi en nödvändig del, men också den svåraste. Vi har miljö-, freds- och kvinnorörelser, men nu betonade Helena att det behövs en ekonomisk rörelse. Lokala företag behöver stödjas, speciellt de som producerar mat. Krångliga regler har förstört ekonomin och livet för många bönder. Stordrift är ineffektivt! Mångfald behövs!

På vissa håll har man prövat lokal valuta, men enligt Helena är det ofta bättre att använda den nationella valutan. Permakultur har blivit en stor rörelse idag, ett steg i rätt riktning. Tillväxt i samhället mäts ofta i BNP, men det måste finnas andra sätt. Kan man mäta ett samhälles lycka? Growth National Happiness är ett försök. Här vill man stödja småskalighet och bred kompetens. Dolda talanger upptäcks, men man undviker att skapa skuldkänslor.

Det behövs också mer kontakt över generationsgränser, så Helena föreslår att 4-5 personer samlas och gör något roligt, t.ex. att sjunga! Inspirerande att lyssna och träffa folk från olika sammanhang som söker en helhetssyn på tillvaron och vill arbeta för en livsbejakande förändring av samhället.
/Bosse